När jag kom till jobbet efter en begravning, som jag deltog i på torsdagsförmiddagen var det full fart. Unni var redan igång med ett antal akuta sömnadsarbeten. Hon hade också hjälpt till med en tårtbotten och nu behövdes en till. En kvinna satt vid den andra symaskinen och behövde lite assistans.
Tårtbottnarna som vi bakade på onsdagen skulle delas och fyllas. Ägaren kom med grädde, vaniljsås och sylt. Tyvärr kunde hon inte stanna själv eftersom familjen behövde henne hemma. Snabbt delegerade hon arbetet till en annan kvinna och vi satte igång.
Med en lång kniv skars en skåra runt tårtbotten. Däri lades en stark tråd och genom att försiktigt såga med tråden gick det snabbt att få jämna bottnar. Vi blandade till vaniljsås och för att göra den lite extra lyxig vispade vi grädde och blandade i. På löpande band bredde vi ut omväxlande vaniljsås och sylt och la ihop tårtorna.
Under tiden hade Unni fullt upp vid symaskinen; det var byxor som skulle läggas upp, en manlig festdräkt som skulle kortas, en dira som måste vara klar till Eid och mitt i allt ihop kom en kille med en gardin:"Allt annat är klart hemma men denna passar inte, kan ni dela på tyget så det blir en längre gardinkappa?" Naturligtvis fixade Unni det!
När klockan närmade sig stängningsdags lägrade sig lugnet, alla skyndade sig hem för att förbereda det sista inför det stora festen. Då kunde vi röja upp och ordna till lite lokalen.