Undervåningen i Folkets Hus fylldes av människor och sorl. Barnen rusade omskring. Jag följde med in i kvinnornas avdelning. Ur högtalarna hördes en röst tala på arabiska och ett stilla lugn lägrade sig.
Alla var vackert klädda och många hade prytt sina händer med hennamålningar. Barnen var uppspelt, förväntansfulla, finklädda.....
Efter cermonin kom några män med kassar med godispåsar och dricka till alla barnen. De fick också kuvert med penninggåvor. "Oh, jag fick 30 kronor!" hördes ett förtjust utrop.
Så småningom började människorna skingras för att återvända hem och äta gott och länge tillsammans med familj, vänner och hitresta släktingar.
Själv åkte jag till Trasten för att ordna lite innan jag skulle gå på ett möte. En kvinna kom in och pratade en stund eftersom den familjen hon skulle ha firat Eid med hade blivit sjuk.
På eftermiddagen skulle jag till socialkontoret för en träff kring hur man kan arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ingrid Grubbström, som jobbar med ett projekt i detta ämne inom Brottsofferjouren i Jönköping, skulle medverka. Eftersom jag känner Ingrid sedan tidigare bestämde vi att vi skulle äta lunch tillsammans.
Mötet var intressant och vi diskuterade olika handlingslinjer. Vi var alla överens om att det är ett angeläget område att jobba vidare med.
En tripp till vår som med familj och alla valparna skulle jag också hinna med så min man mötte mig utanför kontoret.
Valparna hade hunnit bli 4 veckor och vuxit ordentligt. Nu kunde de gå - om än lite vingligt. Mamma Bonnie har exakt lika många spenar som valpar men behöver assistans för att hinna lägga sig när valparna kommer rusande för att dia och valparna behöver assistans för att hitta en ledig spene.
På hemvägen lämnade Lasse av mig i Gislaved igen. Nu skulle jag delta i kvinnornas Eid-fest med musik och dans. Nu var de ännu mer finklädda med färgsprakande diror,vackra sidensjalar och konstfärdiga frisyrer. Småflickorna hade tjusiga klänningar med volanger, spetsar, applikationer och pärlor.
Till det inre rummet bars förningen i form av kakor, bullar, muffins, kex, halwa och annat godis. Efter en stunds dans bars rågade fat ut till var och en av gästerna och alla fick äta så mycket de orkade.
Sen blev det fart på dansen igen med musik både från CD-skivor och egenframställd; en kvinna trummar rytmiskt och de övriga rör sig i takt, klappar med händerna och sjunger. Ljudnivån är öronbedövande. När jag lockas upp i dansen fylls lokalen av jubel och fniss, naturligtvis för att det ser roligt ut när jag försöker dansa danser jag inte kan men också för att jag vill och vågar.....
Vid 11-tiden på kvällen tackar jag för mig och beger mig hemåt i den stjärnklara natten fortfarande med huvudet dunkande av rytmer.
