Dagens personalmöte blev en allt annan än munter tillställning. Af har meddelat att det inte finns möjlighet att förlänga Unnis anställning på samma villkor, kommunen har inte avsatt de pengar som då kommer att fattas och chefen meddelar att jag inte får jobba ensam (mer än i undantagsfall).
Vad händer då??? Nedläggning av verksamheten? Flytt till Amo? - är inte det samma sak?
Unni rusade iväg till Af men det var ingen som hann lyssna så mycket på henne. Socialnämndens ordförande fick också ett meddelande.
Nu hann vi inte gräva ner oss för det är fler som har problem. En man hade fått ett obegripligt brev från Kronofogden som han behövde ha hjälp att tolka. En annan man hade ett liknande problem med Polisen som avsändare. Kanske måste vi hjälpa till med överklaganden en annan dag.
Vi hade fått svar från diskrimineringsombudsmannen med uppmaning att göra en formell anmälan. Vi letade upp formulär på nätet och fyllde i efter bästa förmåga och skickade iväg. Det var ett ganska omständigt sätt att fylla i papper på.
Ett par dragkedjor skulle sprättas bort för att ersättas med nya. Gardiner skulle mätas till och klippas; de hade redan legat länge eftersom annat kommit emellan och ägaren inte riktigt bestämt hur det skulle vara.
En kille kom in och behövde hjälp inför ett matteprov. Han kände att han inte hade fattat riktigt hur man multiplicerar, dividerar och avkortar bråk. Nu gällde det att damma av mina gamla mattekunskaper så att jag skulle kunna förklara. Efter en stunds gemensamt funderande och läsande klarnade det för oss båda.
Medan jag ägnade mig åt annan problemlösning jobbade han vidare själv. När han gick såg han betydligt gladare ut och verkade full av tillförsikt. Kanske kommer han in och räknar en stund i morgon också.
Vid vårt försenade eftermiddagskaffe kom en glad överraskning - Anneli hälsade på!