Nu blev vi lite färre Elmiaresenärer än beräknat eftersom en blev sjuk och en var tvungen att gå med sitt lilla barn till vårdecentralen.
I entrén till mässan stod en ny Volvo och en av killarna utnämnde den genast till sin.
Vi gick in i hall A och jag pekade ut företag hemifrån och berättade lite om vad de tillverkar. En stor skylt informerade om att några var från Smålandsstenar.
En av killarna hade varit med förr och vet hur man gör: Visar sig lite intresserad av någon sak eller broschyr och blir genast erbjuden pennor, godis, chips, frukt eller någon liten sak.
I en annan hall hittade vi Gnosjöregionen där många företag hemifrån delade på utrymmet. Vi småpratade lite med några representanter och fick lite mer grejor.
På flera ställen fanns olika tävlingar. I en monter räknade vi stygn i ett jubileumsmärke av tyg för Volvo.
Hos ett annat företag kastade vi pil. Jag var först ut och jag som vanligtvis inte ens brukar träffa tavlan satte första pilen i Bulls eye och fick även hyfsade poäng på de andra två.
- "Du leder efteremiddagens tävling!"
-"Vad vinner man?"
Kvinnan i montern pekar på den flaska whiskey - "Den där"
-"Kommer aldrig på fråga, vinner jag ska jag ha något annat" svarade jag med eftertryck.
Nu blev det inte aktuellt eftersom en av killarna tog pilarna, kastade och ..... tavlan visade 79 poäng! Efter kontrollräkning fick vi lämna telefonnummer om resultatet skulle stå sig i de ytterligare två timmar tills segraren skulle koras.
Men ingen ringde så även han slapp flaskan.
Att gå på mässa blir lite tröttsamt så vi fick ta en vilopaus.
Så småningom avverkade vi även den fjärde hallen men då hade intresset och pennbehovet mattats och vi var inte lika diciplinerade att gå gata upp och gata ner så vi missade säkert en hel del.
Jönköpingbesöket avslutades på McDonalds. Två av killarna var lite tveksamma till en början men jag förklarade att det finns både fisk och kyckling och så föll de till föga. Mätta och belåtna kunde vi sedan återvända till Gislaved i skymningen.
Efter att ha parkerat bussen vid Socialkontoret åkte jag upp till Trasten där det var alldeles mörkt i vår lokal. Tjejerna hade tydligen inte kommit tillbaka.
Jag gick in och plockade upp våra picnic-rester, sköljde tevekannan etc. Då kom Unni in genom dörren. De hade också haft en trevlig dag och vi tog varsin kopp kaffe och berättade för varandra. Det var nära till stängningsdags och ingen annan hade upptäckt att vi var tillbaka.
