Fängslad

Lätt avslagen kom jag till jobbet idag, måndag efter helgen med Centerkvinnornas förbundsstämma i Alingsås. Som vanligt var det underbart på stämman, god stämning, friska diskussioner, trevlig samvaro med många skratt. Några goda vänner som jag inte träffat på länge var det extra kul att träffa; t ex Monica från Halland som länge var flitig stämmobesökare tillsammans med sin man Kalle. Vi har haft många glada stunder tillsammans men nu var det säkert fem år sedan vi träffades senast. Catharina från Skåne och jag jobbade i samma arbetsgrupp flera år på 80-talet men har inte träffats sen dess. Nu blev luften full av "minns du när vi provade hattar på NK" , "minns du när jag tvingade alla äta med pinnar"........

Förmiddagen var lugn och stilla. Yassin hade inget jobb för dagen men tack vare sitt kontrakt med Manpower ändå lite betalt. Hans körkortsteori är ju klar och nu vill han finslipa körningen för att få körkortet så fort som möjligt men det är kö hos körskolorna.

Vid lunchtid kom en somalisk kvinna in allvarlig och blek i ansiktet. "En man sitter i fängelse i Nairobi. Hans fru kommer strax. Kan vi ringa UD?" Naturligtvis ringer vi!

Eftersom han är svensk medborgare tar UD genast uppgifterna på allvar. Att han dessutom har somaliskt ursprung gör det tydligen enklare för UD att agera i Kenya. Vi lämnar så mycket uppgifter vi kan; att hans hälsotillstånd kan vara allvarligt, vad polisstationen heter, ungefär hur länge han varit frihetsberövad. Kvinnan på UD är mycket förstående och lovar att återkomma så fort man vet något.

Vi fixar lite kaffe och så går eftermiddagen i orolig väntan. Ingen av kvinnorna har sovit under natten och inte heller lyckats äta något men när de nu delar oron med oss verkar det lätta lite och något kex slinker ner.

När klockan närmar sig stängningsdags ringer vi igen men mötes nu av en annan, lite irriterad UD-tjänsteman som menar att ni har ju ringt, vi har ju lovat höra av oss, det tar tid.
Jo, men för dem som väntar oroligt och inget vet hade det gått lång tid.........