"Prepositioner är jättesvårt, kan du hjälpa mig med min läxa?" En man kom med sina böcker och ville ha hjälp. Vi satte oss i lektionsrummet och tittade gemensamt på uppgifterna. Det mesta löste han själv när han fått tänka lite.
"Jag förstår inte varför det är så jobbigt nu när det gick så bra förra året" klagade han.
Jag försökte förklara att det fanns inget konstigt med det. Tidigare bodde han själv och kunde ha lugn och ro när han gjorde sina läxor och han kunde koncentrera sig på uppgifterna. Nu har han familjen runt sig med allt vad det innebär av ljud, avbrott och mer att tänka på.
"Jag ska komma varje vecka och du måste hjälpa mig!"
Under tiden kom en kvinna och satte sig vid andra sidan av bordet med sina böcker. Hon hade andra uppgifter att göra och jobbade flitigt. Då och då behövde hon lite ledtrådar eller kunde hjälpa kompisen med hans lösningar.
"Du måste hjälpa mig med matten också, jag förstår inte!"
Från det andra rummet hördes hur ytterligare en läxläsare brottades med sina uppgifter med hjälp av Unni samtidigt som hon sydde "festkläder".
Det är tydligen bröllop i Borås och många från Gislaved är inbjudna. Synd bara att allt ska ske i sista minuten. Gardinerna får ligga till sig till och två dragkedjor väntar på att bli isydda men nästa vecka blir det väl lite lugnare......
När vi behövde datorerna för att leta lite uppgifter sa vi till ungdomarna, som satt där, att de skulle gå ut i solen innan den gick ner. En kort stund blev det lugnt i datarummet.
En familj hade upptäckt att en dotter hade fått fel födelseår. Jag hjälpte dem att skriva till Migrationsverket för att försöka få rättelse på det hela.
Mamman, som skulle fylla i blanketter, kom med sin baby. Medan hon fick lite assistans gick babyn från famn till famn. En stund satt han i min "elevs" knä medan jag försökte förklara hennes matteproblem på tavlan.
När det mörknade märktes det att det var slutet på en intensiv vecka och sista timmarna av en lång dag. Det var mycket skämt och skratt.
När en tjej kom för att hämta sina "festkläder" tvingade vi henne att prova medan Unni sydde den sista sömmen på underkjolen. Det var en dira i ett vackert, gult sidentyg med måttligt med glitter på. Hon var jättefin!
Vid en koll i kylskåpet fanns det gott om mjölk och lite vispgrädde som blev över när vi gjorde tårta. Jag hade också en gammal banan och det finns massor av båbär i frysen. Dessutom började orken tryta. Alltså läge för en mjölkdrink!
En man kom in med en jacka med trasig dragkedja (en till - för nästa vecka!). Han blev också trakterad.
Alla blev glatt överraskade och lät sig väl smaka! En av kvinnorna, som gärna vill gå ner i vikt, blev lite fundersam:
"Är det bara bär och grädde?"
Jag förklarade att den enda grädden var den lilla klicken ovanpå. Lite välmogen banan ger en fyllig smak och konsistens.
Så blev det dags att gå hem och ett lätt kaos utbröt. En dira som skulle användas i helgen hade inte hämtats. Babyns mössa var försvunnen. "Hur lång ska den nya dragkedjan vara?"
Till sist ordnade det upp sig och vi kunde gå ut i den stjärnklara kvällen..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar