Odlingsbäddar utomhus

I växthuser spirar nu lite av varje även om kylan gör att det går trögt.


I onsdags klippte vi av några kvistar från lavendel och salvia, som fanns i växthuset när vi tog över. Lite toppar av dessa tryckte vi ned i jorden för att se om vi kan föröka beståndet. De såg pigga och glada ut i dag! Även sticklingarna av den lavendelkvisten, som jag tog med mig, hem artar sig bra på köksbänken.


I dag bestämde vi att det var dags att börja arbetet utomhus. Av de 10 gamla pallkragarna skulle vi sätta två på plats. Då många fötter i olika storlekar passerat över vår jordplätt under vintern innan det lilla staketet kom upp måste vi först luckra jorden. Innan vi kunde göra det måste pinnarna som vinterstormarna ryckt från träden krattas bort.


Två krattade och tre grävde och snart kom ett gäng barn och undrade vad vi gjorde. Vi berättade att vi skulle odla sådant som går att äta fast det tar lång tid. Det blev att plocka ut alla redskap som fanns och sätta dem i arbete. Inte blev inte så mycket uträttat men förhoppningsvis kan de hjälpa till att sprida budskapet att inte springa i det som växer.


Vi fick de båda pallkragarna på plats och fyllde upp med jord och blandade i en säck av gödseln/jorden vi fick från Granngården i varje. Eftersom det fortfarande är ganska kallt valde vi att så morötter och sätta några lökar. Utmed kanterna sådde vi rädisor och sallat, som vi räknar med att skörda innan morötterna börjar växa till sig. Dessutom bäddade vi om dem med odlingsväv - och förmanade barnen!


När vi samlat ihop alla redskapen och återbördat dem till sina platser i växthuset tycket vi att vi hade gjort oss förtjänta av lite fika. Bettan hade med sig en kanna kaffe, Tufaah hade dadlar och jag hade bakat en rabarberkaka. Vi trotsade det svala vädret och satte oss i lusthuset för vår fikastund. Medan vi gottade oss pratade vi också om vad vi ska fortsätta med. Potatisen får vänta lite, ärtor och bönor ännu längre. Kanske ska vi plantera rabarber!?


En dam kom förbi och ville ha lite salvia och jag klippte av en kvist till henne. Nej, hon ville ha en med rot! Jag letade upp en kvist som hade legat ner i jorden och faktiskt fått små rötter men inte heller den föll damen i smaken. Jag pekade på de små sticklingarna vi satte i onsdags och visade hur man gör men nej, hon skulle ha större kvistar och krukor och jord att plantera dem i. Det var lite svårt att göra sig förstådd men med tecken lovade jag henne två krukor att plantera i och ett par rejäla kvistar. Tyvärr tvivlar jag på att rotar sig på det sätt hon planterade dem. Salviaplantan i växthuset är stor och tål beskärning men det är många som uppskattar te på bladen.


På onsdag fortsätter vi arbetet och då får vi hoppas att värmen kommit!